|
|
|
Det finns många berättelser om underligheter vid Trollberget. Här har folk sett troll och pysslingar ställa till kalas och dansa. Man har iakttagit en drake nära berget. I en av gångarna lär det finnas en kraftig järndörr och bakom den en stor sal fylld med guld och silver. Folk har sett dvärgar och tomtar köra in stora kistor i berget. En gång för mycket länge sedan var det två bönder som processade med varandra. Processen blev långvarig och gick till kungs dvs. Högsta Domstolen. I sin otålighet att så fort som möjligt få veta hur domen kom att lyda gick en av processmakarna på hösten till Stockholm. Han anlände dit dagarna före jul. På själva julafton fick han veta processens utgång. Domen löd att om den av parterna som nu var i Stockholm, kunde komma hem med utslaget och få det uppläst på juldagsmorgonen i Västra Torsås kyrka så hade han vunnit målet, annars icke. Mannen lämnade Stockholm julaftonskvällen med vemod i sinnet. Han visste att det var omöjligt att komma hem inom önskad tid. När han kommit ett litet stycke på hemvägen kom en ryttare och red ifatt honom. Ryttaren frågade varför mannen såg så sorgsen och nedstämd ut. Han talade då om vad som tyngde hans sinne och nämnde att han var från Västra Torsås.
Sätt dig då upp på hästen bakom mig, så rider vi snart dit, sade ryttaren. Jag ska till samma socken, nämligen till ett berg i gården Hulevik som heter Trollberget. När de ridit en stund snavade hästen. Mannen blev rädd. Ryttaren lugnade honom genast med att det bara var Västra Torsås kyrkspira som hästen snavade emot. När de omsidor var framkomna till berget i Hulevik, sade ryttaren: Nu går du med in i berget. Du får inte gå härifrån förran det ringt första gången i Torsås kyrka går du ut tidigare, blir du ihjälslagen. När det "ringt första" begav han sig iväg mot kyrkan som då var belägen i Torsås by han kom fram i god tid för att lämna ifrån sig utslaget. Det lästes upp i julottan och mannen vann processen. Hans motpart var även i kyrkan. När han hörde domen läsas, utropade han: Drön anamma en sådan kung! En del påstår att ryttaren var själve Oden. Det är fler människor som mött den mystiske ryttaren. En gammal man från Hulevik mötte honom en julaftonskväll. Ryttaren sade att han kom från blodberget på Åsnens NV sida och att han ämnade sig till Trollberget för att fira jul där. Han hade ridit vilse men när han hörde att det tutade till kalas i Trollberget försvann han skyndsamt. Det fanns inga spår efter honom i den nyfallna snön. Det är inte underligt att Trollberget med sina spännande grottor och gångar lockar till sägen diktning. Det är ett vanligt vandringsmotiv att folk på julnatten sett troll ställa till fest och dansa i berg och kullar. I Småland finns det många berättelser om folk som fått rida i skyn särskilt i juletid, med en mystisk ryttare. Ibland kallas han för Oden, ibland är det en underlig trollgubbe. Den folkliga föreställningen. Var den att när det hördes klagande, jämrande och vinande ljud i skyn så var det Oden som var ute och jagade och folk kallade det Odens jakt. Folk föreställde sig att Oden var en forntida kung som jagar till och med på helgdagarna. Till straff dömde vår herre honom att jaga i all evighet. Oden uppenbarade sig också som en ensam jägare till häst i skogen jagande troll och skogsrån. I sitt följe hade han flåsande och skräckinjagande hundar. Odens jakt hördes ofta vid den tid när flyttfåglarna drog fram och under stormiga nätter. Detta är bakgrunden till sägendiktningen. Liknande berättelser om ett liknande jaktfölje finns i stora delar i Europa.
|
