Järnbruket
Vid forsarna i Bräkneån, strax
nedanför utloppet ur sjön Tiken, växte ett järnbruk fram i slutet av 1600-talet.
Brukets namn ändrades från Bräken, som förde tankarna till dåligt järn, till
Stenfors år 1748.
Vid det övre största fallet togs en
stångjärnshammarsmedja i bruk 1693. Vid det mellersta fallet anlades en
manufaktursmedja och vid det tredje fallet fanns sedan 1500-talet en mjölkvarn
och på 1700-talet anlades en sågkvarn här.
Vid stångjärnshammaren smiddes
tackjärn, från masugnen Ekefors i Väckelsångs socken och senare från Örmo
masugn, ut till stångjärn som sedan fraktades till Karlshamn där största delen
exporterades, som en av de främsta varorna från Sverige under flera hundra
år.
En del av stångjärnet stannade kvar
i Stenfors och smiddes i brukets manufaktursmedja till spik, årder- och
plobillar, hackor och spadar. Vid 1800-talets mitt byggdes smedjan ut till en
stor mekanisk verkstad med gjuteri och där gjöts ugnar och jordbruksredskap.
Driften vid Stenfors verkstad upphörde runt sekelskiftet 1900.
Stångjärnstillverkningen hade redan
dessförinnan blivit olönsam och på 1890-talet ersatts med en fabrik för
tillverkning av träbobiner och senare lådor. Det sista steget blev en liten
ångsåg som tystnade 1917. Vid det nedersta fallet drevs sågen och kvarnen fram
till 1950-talet.
.... och omlandet
Vid Stenfors fanns vanligen ett
tiotal yrkesarbetare och deras familjer bosatta. Invånarna i de närmare 20 torp och backstugor, som låg utmed den
norrifrån löpande s.k. Stenforsagatan, utgjorde en mer tillfällig arbetskraft
liksom de från torp och backstugor på bruksherrgårdens egen mark. Brukstorparna
fick för sina torparrenden göra 2-3 mandagsverken i veckan som skördearbete
under sommaren och vedhuggning, kolning och tjärbränning under vintern.
De flesta bönder inom minst en mils
radie från bruket ingick i arbetsorganisationen. Kolning, koltransporter och
upptagning av sjömalm krävde stora arbetsinsatser. Närmare 4 200 kubikmeter
träkol användes årligen och 4-500 ton sjömalm. Bönder från närliggande byar var
kontinuerligt verksamma med transporter till och från
Karlshamn.
Överallt i skogarna kring Stenfors
finns kolbottnar och eldstäder från kolarnas kojor, tre av dem finns i
anslutning till kulturstigen.
Skogsmarken gav många möjligheter
till försörjning . Att bryta upp furustubbar och använda stubbveden för
tjärbränning var vanligt i de småländska skogsbygderna. Tjärbränningen ägde
vanligen rum i sluttande, långsträckta s k tjärdalar. Kulturstigen passerar en
ovanligt stor tjärdal.
Under 1600 och 1700-talen förekom en
storskalig bränning av pottaska, efterfrågad främst som tvättmedel vid de stora
nederländska klädesfabrikerna, men även som en viktig råvara för
glasframställning. Pottaskebränning medförde en stor skövling av lövskogen som
tidigare var dominerande i landskapet.
Redan under sent 1600-tal var varor
såsom plank, bräder, sparrar, timmer och ved viktiga produkter för bönderna
kring Tingsryd. Skogsmarken hade även en stor betydelse för kreatursbetet.
Ängarnas gräs betades aldrig utan det slogs för vinterbehovet. Den fram till
1800-talets mitt nästan överallt vanliga svedjningen avsåg att ge ett förbättrat
kreatursbete och ett tillskott av svedjeråg, rovor och potatis.
Växter och djur
Särskilt i lövskogen och på
ängsmarken finns en artrik växtvärld. Ovanligare växter är strutbräken,
kärrbräken, tibast och trolldruva i bolmarken ner mot ån. I högre terräng kan
nämnas luktviol, lundkovall, korskovall och vippärt.
I Bräkneån finns det största antalet
av landskapsdjuret utter i Småland. Här finns också forsärla, strömstare, mindre
flugsnappare, nötkråka, vinbergssnäcka och hasselmus.
Stenfors kulturstig
Tar dig med på en 5 kilometers
vandring genom skogsmark fylld med spännande lämningar av mänskliga aktiviteter
från de senaste 500 åren.
Målsättningen i stort är att ge en
samlad bild av skogsmarkens stora roll som försörjningskälla kring ett gammalt
småländskt järnbruk.
Kulturstigen går även förbi lämningar av bebyggelse och
odling, den går genom terräng som bjuder på en omväxlande natur med ett rikt
djurliv och botaniska märkvärdigheter.
