I norra delen av socknen finns på fyra olika ställen vid vägkanten stenar med inristningen "1869". De är alla minnesmärken av de vägbyggen som utfördes som nödhjälpsarbeten under den svåra hungersnöden som var enföljd av den missväxt som drabbade Älmeboda, liksom många andra delar av landet, åren 1868-1869. Det var framförallt den svåra sommartorkan 1868 som var orsak till missväxten, men även bidrog den ogynsamma vintern dessförinnan. Den förödde höstsädesbrodden så att många blev tvungna att så nytt på våren. I Älmebodaboken för 1969 finns några citat av människor som haft egna minnen från åren:

Ida Carlson i Herråkra:
"Jag minns våren -68, hur lövet på de stora lönnarna vissnade när de var halvutspruckna, och sen stod de där bruna och kala som om elden gått över dem. Och gräset på trädgårdsbacken var alldeles brunt. Inte ett grönt strå. Far satte sju tunnor potetis och skördade bara fem tunnor , stora som nötter."

C.A. Elmstrand i Rävemåla:
"Vi röskte kornet hemma, för det gick inte att skära. Det var bara 10-15 cm långt, och så kunde det sitta ett par tre korn i vart ax. Och så fick de slakta av kreaturen vad de kunde, och fram på vintern tog de av halmen på taken och gav kreaturen".

Svårast var det nog för de många som bodde i backstugorna, de som sällan hade pengar att köpa för. Det är omvittnat hur man "blandade bark i brödet", man malde ljungknoppar, hassel-hängen och den torkade innerbarken av gran.

Sockenstämman ingrep tidigt, redan på våren -68 inköptes för församlingens räkning spannmål som kunde lämnas till mindre bemedlade. Och hela sommaren och hösten var stämman beundransvärt aktiv med att köpa råg och korn. Från länets landsting fick man erbjudande om att låna pengar, en möjlighet som man tacksamt utnyttjade. Det talades om "penningbristen, som omöjliggör inköp av säd från andra orter, om böndernas nödtvungna avskedande av sina tjänare, vilka sluter sig till skarorna av kringdrivande tiggare, om den ökande strömmen av emigranter." Det var också genom stämmobeslut som nödhjälpsarbeten kom i gång i form av vägarbeten. Och det är dessa vägarbeten som de fyra minnesstenarna erinra om. 





Källa: A. Neander, Älmebodaboken 1969 och  Wulfila Enkler 

Vill ni veta exakt var en sten finns klicka här och sök efter beteckningen E47