Intill klockstapeln vid kyrkruinen finns en minnessten över den svåra tiden då pesten härjade i socknen under åren 1710 och 1711. Inskriptionen som är gjord på latin lyder i översättning:
"År 1711 dog många i denna församling av pest. Magister Magnus A. Megalinus var då kyrkoherde"
Pesten som hade sitt ursprung i Ostasien spred sig upp genom östra Europa och kom i maj 1710 till Riga och vidare med soldater över till Sverige. Till Älmeboda synes farsoten ha kommit via Karlskrona och de första dödsfallen inträffade här i november 1710. Myndigheterna utfärdade förbud för resor från pestsmittade områden och man föreskrev rökning med enris och tjära som ansågs rena luften. Dessvärre hade man inte kunskap om hur sjukdomen spreds, det anses nu att det var böldpest och den sprids endast genom bett av loppor och kan inte överföras från människa till människa.
Hur många som dog av pesten i Älmeboda är oklart, begravninsboken är inte ifylld för åren ifråga. Magnus Megalinus har endast antecknat att "från november 1710 till 1712 dog av pest, många som Pastor inte fick namn på och blev inte av Pastor begravda". Det var strängt förbjudet att forsla döda till kyrkogården utan begravningarna skulle göras på de särskilda pestkyrkogårdar som inrättats på olika ställen i socknen. Men många begravningar gjordes nattetid i smyg innanför kyrkogårdsmuren. Man inte ville riskera någons salighet med att använda pestkyrkogårdarna.
Det finns uppgift om att 400 människor dog, därmed skulle omkring en tredjedel av socknens invånnare ha ryckts bort.


Källa: A. Neander, Älmebodaboken 1969 och  Wulfila Enkler 

Vill ni veta exakt var Peststenen ligger klicka här och sök efter beteckningen E45