Kompersmåla gård har gamla anor, som går tillbaka till 1400 talet. På 1490 talet tillhörde Kompersmåla riksrådet Arvid Trolle, som var en av de stora jorddrottarna i Småland och Skåne. 

Kompersmåla ligger i ett vackert kulturlandskap omgivet av ädellövskog. Stora stengärdesgårdar vittnar om odlarflit. I den vackra parken ligger huvudbyggnaden som uppförts på 1780-talet i herrgårdsliknande stil. Ladugårdsbyggnaden är uppförd 1829-31 i en sluten fyrkant, med öppen plan i mitten. Utförandet är ej förekommande på någon annan plats i trakten.

På 1750-talet anlades ett pottaskebruk och calcinerverk. Bruket nedlades 1855. Pottaska var en gångna tiders material till tvål och såpa. Kompersmåla med omnejd omgavs med rika bestånd av bok. Bokveden utnyttjades vid framställningen av pottaska. Tillvägagångssättet ska här i korthet beskrivas. Bokvirket eller veden kapades i längder om ca 3 meter. Veden framforslades och fick torka. En plan markyta om ca 6 gånger 10 meter rensades från sten och stubbar. Marken stampades hård och slät. På denna yta lade man av gråsten upp en ca 30 cm hög mur, rektangulärt med två långsidor om 5 meter och en kortsida om ca 3 meter, en kortsida var alltså öppen. Tvärs över denna mur staplades sedan veden upp, så mycket som man kunde få att ligga kvar. Från den öppna kortsidan tändes sedan veden på.
Veden som användes måste vara väl kluven och torkad. Då veden brunnit upp återstod ett tjockt asklager innanför muren. Askan begöts med vatten och bankades med träklubba tills man fick det hela att sammanbindas i klumpar eller små block. Detta material tillsattes sedan tvättbyken.

Pottaska kunde också förädlas i det så kallade calcinerverket. Genom kokning skilde man från de kemikalier i askan som man önskade ta till vara och askan frigjordes. De användbara kemikalierna blev genom förädlingsprocessen lättare att transportera.

I anslutning till bruket fanns också ett beckkokeri. Beck var en förädling av tjära och användes t.ex. vid skeppsbyggeri och som tätningsmaterial. Här fanns även ett tunnbinderi, tunnorna användes till att förvara och transportera de färdiga produkterna. Under senare delen av bruksepoken hade stora bokskogsområden kalhuggits för att få råvara till pottaskebruket. På dessa nyvunna odlingsområden började man odla, bl.a. mycket potatis. På så sätt fick man råvara till ett bränneri, som också ska ha haft sin plats vid bruket. Under mitten av 1800-talet gav bränneriet större netto än pottaske- och calcinerverket. Vid bäcken som leder från Stomsjön anlades vi samma tidpunkt, mitten av 1800-talet, en kvarn. Dock tycks vatten-mängden ha varit i avtagande, dels var grannrelationerna ej så bra, vilket hade till följd att kvarnen blev nedlagd. 

Vill ni veta exakt var Kompersmåla ligger klicka här och sök efter beteckningen E65.