Reservatet omfattar 71 ha. Ett kärnområde med 100 år gammal gran- och bokblandskog upptar drygt 10 ha. Skogen i övrigt är grandominerad. 1 ha är vatten.

Syftet med reservatet är att låta en blandskog av gran och bok med lång kontinuitet och på högproduktiv mark utvecklas fritt så den naturliga dynamiken kan följas och de stora naturvärdena bevaras.

Siggabodaskogen har tidigare varit domänreservat och ägdes då av Domänverket numera Assidomän. Genom beslut av länsstyrelsen den 19 juni 1995 avsattes området som naturreservat. Marken ägs idag av Naturvårdsverket.



Skogen inom naturreservatet är en gammal relativt orörd blandskog där gran som kommit norrifrån och bok som kommit söderifrån möts vid gränsen för sina respektive naturliga utbredningsområden och nu konkurrerar om den högproduktiva, men i kärnområdet mycket blockrika marken. Både bok och gran är skuggtåliga och föryngrar sig lätt under det nuvarande beståndet.

Blandskogen av bok och gran har särskilt stora allmänekologiska värden. En pollenanalys visar att området har en obruten skogskontinuitet sedan mer än 2700 år. Boken kom hit för ca 950 år sedan i samband med en mindre brand i den då ek-, lind- och hasseldominerande skogen. Granen vandrade in först för ca 200 år sedan.

 



Siggabodaområdet är zoologiskt intressant därför at det finns en fauna med främst många insektsarter som är unika för länet och sällsynta i landet. Dessa arter är knutna till gammal bokskog med lång kontinuitet. Tjugotalet av dessa arter är hotade, sårbara eller hänsynskrävande enligt artdatabankens hotklassificering. Några av dessa arter är Svartoxe, Bokblombock, Enfärgad Barksvartbagge, Kolsvart Kamklobagge, Bronshjon samt Jättesvampmal. 

De botaniska värdena är mycket stora med flera för länet ovanliga arter av mossor, lavar och svampar.

Om mossorna kan nämnas att området hyser hela 153 arter, varar 7 är hotklassade. Däribland Aspfjädermossa som är en indikatorart för lång skoglig kontinuitet. Det är i kärnområdet med bok- och graninblandning som de flesta arterna återfinns.

Det har påträffats ett 20-tal lavar som indikerar lång skoglig kontinuitet. Samtliga arter påträffades på bokträd.

Bland de svampar som hittats är 8 st hotklassade och ett 40-tal arter mindre allmänna - sällsynta. Fyndet av svampen Mucronella bresadole är det andra fyndet i Sverige.

 


 

Den oranga stigen är ca 2,5 km lång. Snapphanestenen ca 200 m öster om  Svarta Gyl passeras och här finns också den äldsta granskogen i reservatet, delvis riktig "John Bauerskog" med ett tjockt mosstäcke på både mark och stenar. Innan man når bilvägen i öst - västlig riktning kan naturens egen kamp mellan gran och bok studeras då den sedan länge orörda och mera storblockiga delen av reservatet passeras. Här finns många döende och döda träd några väldigt grova. För den som önskar besöka enbart denna del av reservatet finns här en blå slinga ca 400 m lång.

 


Var aktsam om denna unika natur.

Om täcket av lavar och mossor på marken på stenar och på träd skadas kan det ta många årtionden innan det återställt.

Håll dig därför till stigen. Trampa inte ner mossor och lavar och klättra inte på stenar och block. Rör inte lavar som hänger från trädgrenarna.

Barn behöver klättra - men låt dina barn göra det utanför reservatet - inte här där ömtålig natur tar skada.

Du som kommer med en grupp - informera gruppen om den aktsamhet som krävs och att ni går i rad så att inte stigen trampas upp på bredden.

Njut av naturen - välkommen åter.

 


Vill ni veta exakt var Siggaboda naturreservat ligger klicka här och sök efter beteckningen E52 Reservatet ligger lite utanför kartan