Nödåren 1868 – 1869 drabbade även byn Södra Rimshult. På grund av svår torka blev skörden mycket dåligt. Brist på brödsäd gjorde att man fick blanda olika sorters bark i brödet för att dryga ut och spara mjölet. Svårt drabbade blev torpare och barnfamiljer. Dessutom blev det på grund av torkan brist på bär, som normalt gav extrainkomster och tillskott till födan ute i torparstugorna.

Många sökte sig till bonden Karl Månsson för att få hjälp med att hålla svälten borta. Möjligen var Karl Månsson av socknen utsedd att fördela tilldelad spannmål till de nödställda. För att ge de många arbetslösa möjlighet att tjäna till bröd för dagen påbörjades uppodling av åkerlyckorna. Åkrarna var stenrika och byggandet av en idag mäktig stengärdsgård påbörjades. Oxar till att släpa stenar med höll Karl Månsson med och för utfört dagsverk betalades 25 öre per dag. Stengärdsgårdarna runt de så kallade svältorna är ca. 1400 meter långa. Ovan mark är det 2 meter höga, bredd 2 meter till uppemot 5 meter på en del sträckor. 

Trots att så mycket sten bröts blev åkrarna aldrig stenfria, men gav dock under många år goda skördar. Under senare år har skogen åter försökt invandra.

Under de drygt 100 år sim förflutit sedan gärdesgården anlades har den raserats på ett 50 – tal ställen. 

Vill ni veta exakt var Svältorna i Södra Rimshult ligger klicka här och sök efter beteckningen E98.